Från en nästan blå himmel utan moln sken solen redan på min tidiga morgonpromenad redan runt klockan 7 på morgonen idag.
En stilla förväntan tändes - vi går mot våren!!

Men våren - den är ju nu - och förväntan på vad som komma skall - är ofta bättrer än när det verkligen kommer.

Jag tror vi måste leva i förväntan - alltid - oavsett om det är vårsol eller höstsol på himlen ovanför oss!

Jag tror människor som ser ljust på tillvaron är både lyckligare och har mer livskvalité än de som förväntar sig inget

I själva förväntan bor en tillfredsställelse och en lycka.

Är man full av förväntan möter man människor och tillfällen med positiv nyfikenhet och så får man på det sättet ut det allra bästa av varje möte.

Jag förväntade mig ett mindre degigt huvud efter en natt med lite för lite sömn  - och det fick jag defintivt.

Dessutom hade jag riktigt trevligt på min 20 minuters promenad. Korta ordbyten om vädret med två som rastade en fyrbent vän som bonus.

En riktigt fin fredag önskar jag dig!

Tro att dagen ska möta dig med bra saker!

"Ezer k'negdo " är hebreiska och handlar om kvinnan - hennes position - vad är hon!

Kan översättas med "en hjälp mitt emot"

Vackert tycker jag - att vara en hjälp för mannen i sitt liv  - mittemot.

Vet faktiskt inte om det finns ett liknande uttrycl för mannen och hans position i hebreiskan.

Ensam - Ensamhet - det är ord som det står en stor ödslighet omkring.

De flesta av oss är inte ensamma i den bemärkelsen att vi inte har en enda människa i vår närhet att byta ord och tankar med.

Men vi bär ju alla på en ensamhet. Längst därinne.

Vi kan på inget sätt komma ifrån denna ensamhet -  vår existentiella ensamhet,.
Vi kan heller inte dela alla upplevelser, som till exempel döden.
Vi måste gå den allra sista biten själva.Och vi får gå utan egentlig karta eller kompass.

Ingen som gått före har kunnat berätta.

 Det är en sak och inget vi kan ändra så mycket på.

Men att människor lever mitt i livet och upplever en oändlig ensamhet - det borde vi kunna fixa"

Låste för en tid sedan att människor som bor i Stockholm, Göteborg eller Malmö känner sig ensammast, både socialt och emotionellt.
Alltså när det gäller att sakna vänner, och dessutom sakna någon att dela sina innersta tankar med.
Därefter kommer större tätorter, typ Norrköping kan jag tänka mig - h'r finns en oerhörd ensamhet....så mindre tätorter - och allra minst ensamma känner sig de som bor på landsbygden.

Är det inte märkligt att ju mera människor det finns omkring oss geografiskt sett - ju ensammare är vi!

 Såg att någon hade funderat över en siffra den läst angående att Vi har aldrig ätit så få gemensamma måltider som idag!

Det borde vi kunna ändra på!

Så vi slipper läsa i framtiden att svensken är världens mest ensamma person!
Ingen väldfärdssamhälle på det området!

   


En gammal legend säger att om du inte kan sova på natten så kan det bero på att du är vaken i någon annans drömmar.

Sant eller inte - men visst är det trevligt att tänka sig där man ligger och kastar sig av och an i väntan på en försenad John Blund att den väntan beror på att man är i någon annans dröm

Jag har haft tre sådana nätter nu - så även om det är trevligt att vara i någons dröm (om det inte är en mardröm förstås) så ser jag fram emot en natt så småningom när andra drömmer andra drömmar.

Nu är min fina lilla svärmor på sitt boende....

I min tanke kom Karin Boyes diktrad när jag såg rädslan, oron - och modet...."rustad, rak och pansarsluten gick jag fram...."

Lilla modiga Margareta...

Jag kan bara viska denna irländska bön innan jag efter en kram där hon inte riktigt var med och med gråten i halsen skyndar därifrån...

Må din väg gå dig till mötes,
och må vinden vara din vän,
och må solen värma din kind,
och må regnet vattna själens jord,
* * * * *
och tills vi möts igen
* * * * *
må Gud hålla dig i sin hand...

   
Idag har dimmorna haft herraväldet - grått och regnigt i min stad.

Men jag längtade ut......

Och  upptäckte  - när jag väl var ute att dimman inte riktigt lyckades

sudda ut den nya nyans som ljuset får när vi nrmar oss och kommer in i den första vårmånaden - eller kanske ska man kalla mars för vårvintermånad?

Jag gick en ganska lång promenad.
På kända vägar -  som jag tvingas till för att underlättar att gå när jag har kännedom om vägarna jag går.

Det regnade ganska ordentligt....men det var underbart att gå i regnet och känna doften av vår.

Lade märke till att duvorna verkade gilla regnet....de tog inte skydd som väl fåglar oftast gör när det regnar.

Trippade runt med glada steg

Om nu duvor kan vara glada?
Men jag såg ingen tussilago trots att det fanns diken. Men de är nog inte långt borta nu.

Och ett citat som passar till denna lite våtare delen av våren kommer här också:

"Det är vår om du vill vissla även då skon är fylld av snöslask. "
Doug Larsen

Gick en förmiddagspromenad.

En tacksamhetspromenad.

När jag för varje gång jag satte ner foten hade bestämt mig för att säga tack!

Vi blir glada för det vi får, men glömmer ofta att tacka. Jag i alla fall.

Plötsligt såg jag ett par välkända figurer komma emot mig på trottoaren.Lilla fina Hilma och hennes "extramormor" Karin från Frivilligcentralen.

Hilma brukar ju vara på förskolan så här dags en vardagsförmiddag.

Men hon var för snuvig för att vara där så mormor Karin vabbade.

Ja faktiskt.

Hon är ju Hilmas mormor eller möjligen i mormors ställe.

Mormor finns inte med på jorden längre och Hilmas mamma är ensam om Hilma så det finns heller ingen farmor.

Och mormödrar kan ta ledigt med ersättning för att vabba.

Det är alldeles utomordentligt bra tycker jag.

Hilmas mamma är lärare och har ytterst svårt att vara borta från sin klass medan momor Karin har lättare att koppla loss från sitt jobb.

Underbart att få möta lilla kvittrande Hilma och också hennes mormor.

De har blivit riktigt "tajta" de där två.

Svårt att hitta en stoltare mormor - och någon liten flicka som är gladadre för sin mormor.

Och när jag gick in tände himlen sin miljonwattslampa och allt kändes ljust och varmt.

Ett citat att ta med oss in i eftermiddagen.

"Den skönaste och djupaste känsla vi kan erfara är förnimmelsen av det hemlighetsfulla"
Albert Einstein.

 
Bilden lånad från Google

Det finns ett stort utbud med hjälpmedel som ska få oss att se yngre ut.
Krämer som kostan både 1 och 2000 kronor för en liten burk är inte ovanligt.

Så erbjuds vi kirurgi.
Oftast ser inte människan yngre ut efter ett ingrepp, utan snarare endast stelare.

Och varför är det så viktigt att se yngre ut?
Vi vill ju alla se bra ut och det är helt förståeligt.

Men en av de vackraste kvinnor jag sett hade fyllt 91 år.
Det var inte så att hon var något medicinskt underverk som inte blivit rynkig.
Hela hon var rynkig - men hon hade hittat det allra bästa skönhetsmedel som finns.

Hon log.

Och hon strålade - och blev alltså strålander vacker.

Inte så att man inte  såg hennes ålder - men som hon sa...jag är ju 91...

Skönhet har verkligen inget med ålder att göra.

Det finns mindra vackra unga och supervackra äldre.

Botulinomtoxin är en injektionsbehandling som blockerar den nervsignal som gör att en muskel dras samman. Resultatet är att linjer och rynkor, som skapats på grund av ansiktsrörelser t ex att man ler, kisar mot solen eller rynkar pannan, mjukas upp och blir mindre synliga.

Jag vill inte ta bort mina leenderynkor eller kis rynkor.

De är ju en karta som visar att det funnits saker att le åt i mitt liv.

Och sol att kisa mot.

Javisst är fotot fejkat

Hela mitt liv har jag gärna gått runt och sjungit.

Helt utan sångröst - men jag sjunger bara för mig själv.

Till smn egen glädje om än inte till andras

få skulle kalla min sång för skönsång - men.....

Det gäller att hålla fast glädjen!

Och för en massa andra bra anledningar också.

Läs bara detta som jag hämtat ur boken ”Music, Health and Wellbeing” som betyder: Musik; Hälsa och välbefinnande. skriven av den tyske forskaren Gunter Kreutz

"Halter av hormonet oxytocin ökar vilket gör att du blir mer harmonisk och upplever lugn och ro.

Blodtrycket sjunker.

Immunförsvaret stärks.

Testosteronhalten ökar vilket har en uppbyggande effekt på vävnaderna i kroppen.

Mängden fibrinogen, det protein som gör att blodet levrar sig, minskar.

Ditt psyke påverkas så att du känner dig stark, glad och full av energi."

Många anledningar att sjunga, eller hur?
Tänk om vi skulle starta en kör - som sjunger enbart av glädje och till glädje.
Hur många sjukhusbesök skulle sparas in.

Hur många skulle må mycket bättre.

Det ska jag fundera på medan jag tar en kvällsduch!

Ett ´fint citat att ta med oss in i sömnen kommer här:

"Fortsätt sjunga, för livet är något underbart och det finns så mycket att sjunga om."

Toba Beta