t 

Ord är byggstenar till det vi vill ha sagt.

Och som sådana faschinerar de mig verkligen.

Ord har också en historia och det kan jag ofta undra över.

Och man kan leka med ord.....tänka bara på ordet meddela.

När man hör ordet tror jag de flesta av oss ser det som en slags information som ges vidare.

Meddela - dela med delamed-neddela.

Ändrar man på det här ordet ite så blir det ett riktigt trevligt och "varmt" ord... (jag upplever ofta ord som varma eller kalla).

Så när vi meddelar något som låter som riktigt högtravande kanslisvenska så delar vi med oss....

Ser man det så blir meddelanden säkert riktigt trevliga.

Ta hand om din dag - och dela med dig av dig själv till dem su möter - du är en gåva!

Livet är ganska spännande.

Man lär sig alltid nya saker.

Idag har jag lärt mig ett nytt ord när jag vikarierade på mitt "gamla" jobb.

En frivillig kom in i ett ärende och berättade att hon var på på väg till Barnissage!

Vernissage har vi ju hört talas om de flesta av oss men jag har aldrig hört detta ord.

Som faktiskt är namn på en slags Vernissage.

Det är när man första gången visar upp sin lilla nyfödda för släkt och vänner.

I det här fallet var det bara släkt som skulle samlas till lunch i det lilla underverkets hem.

Mormor och morfar, farmor och farfar, mostrar och morbröder och fastrar.

En kul grej som jag faktiskt aldrig hört talas om på det sättet tidigare.

Att drömma och att känna hopp är livsviktigt!

Att få uppleva att vissa drömmar man hoppats på faktiskt blir till verklighet är en helt fantastisk upplevelse.

Det tror jag varenda en håller med mig om.

Det är fantastiskt men det är inte alltid det fantastiska landar i vårt knäå.

När det dröjer- det där vi hoppas på...när drömmen blir urblekt....

Där det svårt att hålla hoppet vid liv.

Svårt - men viktigt!

Det är där vi ibland behöver se till att vi bär ett ställföreträdande hopp.

Att vi får bära hoppet en bit av vägen åt någon annan.

Nästa gång är det kanske vi som får uppleva hur någon bär vårt hopp en bit av vägen när vi mådde för dåligt för att göra det.

Hoppet är så viktigt- kanske det allra viktigaste av allt.

Tappa inte ditt hopp och hjälp den som är på väg att göra det genom bära det åt  henne/honom en bit....

En tanketavla såg jag häromveckan.

Orden på den låter jag bli en ingång till den här dagen - för mig - och kanske för dig!

Då är jag säker på att dagen blir bra!

"Goda tankar är en förutsättning för goda ord, ty vad hjärtat är fyllt med talar munnen.

Goda tankar och goda ord skänker oss glädje och trygghet"

Goda tankar...

Livets resa är som ett elljus-spår. Det går upp och det går ner. Ibland är det bra glid och ibland är det bakhalt. Frågan är hur vi tar oss igenom det...

Jag tror att det till stor del beror på hur vi tänker om det vi går igenom.

Om vi i svårigheterna letar ljusglimtarna så aktiverar vi positiva tankar - och det är goda tankar.

Låt oss ta fasta på den rikedom som inte handlar om pengar. Det som är verkligt viktigt i våra liv har ingen prislapp.

Nej jag vill inte komma med några hurtfriska tillrop om att vara positiv på ett sätt som känns svårt för den som drabbats av svårigheter.

Vi kan aldrig förhindra att vi drabbas av svåra förluster och sjukdomar -  inte ens med goda tankar..

När livet visar avigsidan, när sjukdom och förluster drabbar oss - då ska vi sörja..

Det finns inget positivt med att försöka hoppa över sorg, den måste få ta den tid den behöver.

Det är faktiskt först om vi sörjt vi kan få de positiva goda tankarna att spira inom oss igen.

När vi gått igenom sorgen finns ofta förlusten ändå där....

Men min upplevelse är att den blir lättare att bära om jag börjar min dag med goda tankar....

 Och så ett klokt citat....

"Du kan inte förhindra att sorgens fåglar flyger över ditt huvud men du kan förhindra att de bygger bo där."

Okänd tänkare

Som bilden önskar vi alla inklusive sköterskor och läkare att det skulle vara

men så här är det......

Jag har en dotter som arbetar som sjuksköterska på Södersjukhusets akutmottagning.

Jag ser att hon är slut ocu utpumpad.

Hon är dessutom ensam förälder.

Verkligen ensam. Det finns ingen intresserad far.

Jag är ofta orolig att hon ska begå något ödesdigert misstag i stressens virvlar och kaos.

Och att det sker  att personal gör felbedömingar förstår jag ju - och ser av den här artikeln.

Något måste göras.

Frågan är bara vad - och vem ska göra?

k  

Anhörigvårdare.

Ett ord vi inte hade lärt oss för ett antal år sedan.

Men nu tror jag inte det finns någon som inte hört det.

Det är mycket vanligt att vara anhörigvårdare  - cirka 1,3 miljoner svenskar är det, på ett eller annat sätt. 

Mer än hälften av all vård och omsorg i hemmet utförs av anhöriga. De anhörigas betydelse är omöjlig att överdriva.

De spar miljarder till statskassan.

Samtidigt som de själva kanske måste dra ner på arbetstid för att klara att hjälpa.

Eller så drar man på sig egna sjukdomar eftersom man aldrig någonsin får vila ut ordentligt.

Det utgår ingen vårdersättning ekonomiskt till den som vårdar en anhörig om det inte gäller ett sjukt barn.

Däremot har nog de allra flesta kommuner idag insett betydelsen av det arbete som utförs av anhöriga och erbjuder olika former av anhörigstöd.

 Själv vill jag mycket hellre välja ordet närståendestöd eftersom  anhörig lite grand förutsätter ett släktskap.

Dessutom gillar jag ordet "Närstående"

Att stå nära någon.

Förtroende och tillit. Dela glädje och svårigheter i en nära relation som kanske vilar på vänskap istället för  på släktskap.

I ett land där nästan hälften av hushållen är ensamhushåll finns det säkert många som inte har nära släktingar som skulle kunna vårda om det blev aktuellt.

Men kanske en närstående...en vän....

Ikväll blir det tidigt sänggående.

Men innan jag uppsöker sovrummet ska jag se vad GW har för sig i kvällens program.

Imorgon ska jag återigen göra några timmar på min "gamla" arbetsplats.Ser fram emot det!

Önskar DIG en skön avslutning på kvällen och en GOD natts sömn!