"Men i Ådalen rådde sorgen länge än.

Dagen då våren kom
blev given åt mörkret.

Markernas glädje
blev människans smärta.

I tystnaden efter de dödande
skotten blev solljuset fjärran.

Ofattbar gick solen sin gång.
Vad ville oss våren?"

Min dotter lämnade denna idikt av Birger Norman i en kommentar.

Birger Normans dikt om en annan vår i Sverige.

Visst kan man undra: vad vill oss våren när det svåra sker.

Men jag tror våren vill ge oss nytt hopp!

Livet skakar oss av sig -- inte med tankens grymhet,

bara så som en vindstöt skakar fåglarnas bon,

bara så som ett barn på dammig, sommarvit landsväg

stannar, kisar mot solen och skakar en sten ur skon.

En gång var du det barnet, gick i sol på den vägen,

kände den stenen skava, löste sandalens rem -

Vad blev det kvar av solen, den vita vägen och rymden?

Bara en skimrande syn och en svidande längtan hem.

Anna Greta Wide

Det måste finnas dagar
då ingenting händer
då kraven faller
och ingen räknar vad
du gjort eller
inte gjort.

Det måste finnas dagar
då tankarna vingkläds
då det etablerade inte gäller
och ingen bryr sig om
vad du bejakar 
eller förkastar.

Det måste finnas dagar
då bara du är viktig
då relationerna vilar
och ingen frågar
vart du går 
eller inte går

Lars Björklund

Bara för våren
sjunger vinden sin sång
bara för kärlek
som jag mötte en gång
för livet -
för glädjen att få leva
i vårdagen lång

Bara för våren
bäddar hösten sitt frö
bara för livet
kommer vinter och snö
för blomman -
ber solen att få lysa
och bjuda på tö

Bara för våren
dricker träden sin sav
bara för vännen
som du mest håller av
finns lyckan -
att länge ha fått äga
den kärlek du gav

Birger Franzén

 

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
Gläntan är omsluten av en skog som kväver sig själv.
Svarta stammar med lavarnas askgrå skäggstubb.
De tätt sammanskruvade träden är döda ända upp i topparna där några enstaka gröna kvistar vidrör ljuset.

Därunder: skugga som ruvar på skugga, kärret som växer.
Men på den öppna platsen är gräset underligt grönt och levande.
Här ligger stora stenar, liksom ordnade. De måste vara grundstenarna i ett hus,
jag kanske tar fel.

En glänta i skogen
där solen silar fram
mellan mörka granar

En glänta i livet
där själen kan få ro
och uppladdning
- en rastplats

Vi behöver gläntor
andliga viloställen
längtansgräs och
smultronstigar
för livsrytmens skull
och för att överleva
all frusenhet -

Vi måste söka gläntor
- kanske vi finner
i möte med någon
bortom allfarvägarna
- kanske måste vi
gå helt vilse ibland
för att finna -

Birger Franzén

morgonsol går upp i öster
morgonstjärnan i mitt hjärta
och det känns som om jag vill börja om på nytt
änglakören står oss bi

och förstärker våra röster

jag är vaken igen och ännu en dag har grytt

i en lägenhet nånstans
kokar nån sitt morgonkaffe
och nån annan nynnar “äntligen en ny dag”
en ny möjlighet, en chans
som kan lindra själva straffet
när all världens ondska drabbat slag i slag

skallen käns så tung mot kudden
sorgen sänkte alla drömmar
man vill dra nåt gammalt över sig och fly
plikten kallar, jobbet väntar
vi går snart in i augusti
det är svårt när båda benen känns som bly

över disken på princess
säljs det färska frukostfrallor
och nu rullar tåget in från östersund
snart ska solen skina varm
över sicksackvägens tallar
och de höga husen uppe i stigslund

översvämningar i polen
en god vän som har fått cancer
jag har tömt min slitna börs och jag är pank
jag ser svastikasymboler och vår granne har seanser
det kom rövare och sköt mitt skepp i sank

det finns gnistor utav tro
som kan tända präriebränder

senapskorn kan åstadkomma underverk

det finns frid där vi kan bo
oavsett vad som oss händer
och när samvetskvalens hunner går bärsärk

och på en parkbänk någonstans
sitter nån och skriver dikter
han har himmelsk röntgen i sin inre blick
kanske sitter han där än
kanske struntar han i natten
och ser soluppgången som en verklig kick

Jag vet inte vad poeten heter - men dikten har en hel del att ge!