Jag tror på en kärlek
utan plikt och skuld
utan försäkringar
och konkurrens.
Ett livets flöde
som inifrån förnyas
av sin egen kraft.

Jag tror på en kärlek
som dansar och sjunger
utan tanke på nytta –
och lika självklart
stannar upp
inför den som plågas
och delar smärtan.
Margareta Melin

Behåll dina rosor
duka av bordet istället
Behåll dina rosor
ljug lite mindre istället
Behåll dina rosor
hör vad jag säger istället
älska mig mindre
tro på mig mer
Behåll dina rosor

Jag måste ge mig själv en dag, då min tanke strövar fritt.

En dag då jag tar mitt första steg och vet att steget är mitt.

Jag vill vakna upp i ett eget rum

och resa mig upp, och stå

på golvet en stund, och fråga mig själv

åt vilket håll jag vill gå.

Ett steg i sänder!

Sedan ett steg till!

Det blir härligt att se vad som händer

när man går åt det håll man själv vill!

Jag måste fråga mig själv vem jag är

och varför jag gör det jag gör.

Jag kan inte leva med dörren stängd

om mitt liv står därutanför.

Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag: – Vänta en stund!

Idag vill jag följa min egen röst. Idag är jag ingens hund!

Ett steg i sänder!

Och sedan ett till!

Det blir härligt att se vad som händer

Kent Andersson

 

Det onda, svåra finns i mitt liv
som råmaterial att förvandla.
Min kallelse är förvandling:
att utan urskiljning och fruktan
lyfta allting uppåt.

När kärleken brinner i mitt hjärta
i tro på mig själv
och ljuset som bor i mig
då har jag makt att se och möta
allt som kommer i min väg.

Allt kan jag då ta i mina händer
lyfta upp och transformera.
Som krukmakaren lyfter leran
och skickligt förvandlar den
till något användbart och vackert.

Margareta Melin

Det finns en poetissa som jag stöter på - eller rättare sag stöter jag på hennes verk.

Nu och då på nätet.

Men jag vet inget om henne  mer än att hon heter Liselotte Andersson.

Jag tycker om det hon skriver.

Idag på morgonen snubblade  jag över denna.

Även döden
kunde visa lite folkvett.
Du som till slut
hinner upp oss alla.
Nog hinner du
hålla din häst
vid grinden.
Tillåta oss
säga adjö.

Det skulle
hjälpa oss mycket
om vi fick vinka i fönstret.
Pressa läpparna mot rutan,
forma munnen
till ett sista :
förlåt.

Se människan
 - medmänniskan i underläge
 - den utsatta och hotade
som om hon vore du själv
eller en av de dina,
din mor – ditt barn – din bror
så vet du vad du ska göra!

Margareta Melin

                                                  



Spotify

Bara du minns när du blir vuxen

 
ja visst är bilden arrangerad

Du och jag kände
varandra från början
Kände
Kände igen

Var rädd om dig
Jag är rädd

Ingenting får hända dig
Nej vad säger jag
Allt måste hända dig
och det måste vara underbart

Kom tillbaka
Kom tillbaks

Bodil Malmsten