Bilden lånad från AdLibris

Du har säkert hört eller läst om Kristian Gidlund.

29-åringen som skriver en blogg om sin resa mot döden.

Inläggen i bloggen har också blivit en bok.

Med samma namn som bloggen

Egentligen 'r vi alla på samma resa.

Målet för oss ligger olika långt borta.

Vi vet inte om det är imorgon eller om många år.

Men Kristian vet att det närmar sig.

Hans kropp bär budskapet.

Underrubriken i hans bok är så hoppfull: "Resan mot livets slut och alltings början"

Där det bara känns som en stängd port öppnar Kristians ord en ny port....mot det okända.

En oerhört stark blogg....och säkert en minst lika stark bok!

Den enda person jag är tillsammans med alltid och -  för alltid är mig själv.

Min relation till mig själv är den längsta jag någonsin har.

Hur är då den här relationen ?

Vaknar jag varje morgon och är glad för att möta mig själv ?

Är jag en person som jag tycker om att umgås med ?

Tycker jag om mina egna tankar och känslor ?

Skrattar jag med mig själv ?

Älskar jag min kropp ?

Är jag nöjd med att vara den jag är ?

Är du i medelåldern och trött på ditt jobb.

Byt jobb och öka din livslängd säger artikeln i Dagens Nyheter

Helst ska du byta arbetsområde också.

"Gå inte resten av livet och vantrivs i ett jobb som jag gjorde! Även om det är läskigt att kasta sig ut i det okända och kan försämra din ekonomi så är det förmodligen värt det." säger Lena Rubin som artikeln också berättar om.

Kanske klarar man inte lika mycket stress när man är 50+ som man gjorde för 25 år sedan.

Dags att låta kroppen få bestämma så att den håller att bo i - länge!

Som en rysk docka

med alla mina tidigare jag

inuti varandra....

först den lilla bebisen

så småbarnstiden

med skrubbade knän

skolflickan

med de allvarliga ögonen

tonåringen

med den stora stormen inom sig<

den unga kvinnan

med sin oro och förväntan

modern

som nästan inte finns

de små tar all plats 

ständigt tom portmonä

ljuvliga kladdiga kyssar

och småbarnsmammans

eviga trötthet

Så den medelålders kvinnan

med ett nytt lugn

nya insikter

om livet som varit

och som kommer....

Kaela

När jag ser tillbaka på all denna oro, kommer jag att tänka på mannen som på sin dödsbädd sa att han haft många bekymmer i sitt liv, varav de flesta aldrig inträffat.

Winston Churchill

Idag är det söndagen 5 maj och Gotthard och Erhard har namnsdag!

Jag gratulerar!

Det finns 1 153 män i Sverige som som har förnamnet Gotthard.

Av dessa har 54 namnet Gotthard som tilltalsnamn.

28 personer har dessutom namnet som efternamn.

Gotthard är ett forntyskt namn, ursprungligen Godahard som är sammansatt av ord som betyder Gud och hård.

Har funnits i Sverige sedan 1634

I Sverige finns 501 män som har förnamnet Erhard.

Av dessa har 64 namnet Erhard som tilltalsnamn.

22 personer bär namnet som efternamn.

Erhard är ett tyskt namn som är sammansatt av ord som betyder ära och hård.

Har funnits i Sverige sedan 1678

Trots att vi tillbringar tredjedel av vårt liv i sängen -  tänker vi kanske inte ofta på att rengöra madrassen vi sover på?

En madrass suger upp flera deciliter svett varje natt.

Jag fick ett tips av en kollega -   innan du dammsuger madrassen strö bikarbonat över den.

Eftersom bikarbonatet innehåller kristaller som är torrare än allt annat i sin omgivning, gör det att kristallerna absorberar fukten ur madrassen.

Vänta 20 minuter och dammsug sedan.

Vänd och gör likadant på motsatt sida – så har du gjort en hemma-kemtvätt!

jJg har prövat - och om det var tron eller bikarbonaten vet jag inte - men det kändes betydligt fräaschare att sova i sängen efter den behandlingen

Med jämna mellanrum läser man om äldre som rånats, väskryckts eller /och misshandlats - ofta av ungdomar.

Sådana artiklar förföljer mig!

Många tankar om vad ska vi göra- vad kan vi göra?

Eller får vi bara stå ut med att sånt händer i vår värld?

Vi tittar på TV och det ena efter det andra problemet presenteras utan att vi kan göra något!

Eller?

Kan vi - men vill inte?

Hur påverkas vi av detta?

Hur har vi blivit sådana att vi vänder oss bort och går förbi när vi ser våld i vår närhet?

Vem har tid att bekymra sig om andra?

Du?

Jag?

Det är naturligt att villja lätta på bördan för dem som har det svårt, men varför gör vi inte det då? Längtan att vilja hjälpa andra behöver komma till ytan.

Den finns där men har förträngts och tystats ner alltmer under de senaste åren.

Vi måste väcka den till liv - bli mänskliga människor i ett mänskligt samhälle!