Han är så snäll så han är dum....

Du har säkert hört det dumma uttrycket.

För om något är dumt och dessutom fullständigt fel så är det detta uttryck...

Att vara snäll är klokt. 

En snäll människa är inte svag, utan vågar ta ställning för det hon tror på och ibland krävs det stort mod för att vara snäll.

Och en snäll individ är inte dum, utan tvärtom en människa som agerar med eftertanke och omdöme, men andra ord en ganska så vis person.

Börja med att vara snäll mot dig själv.
Det är du värd!

Du är en sån fantastisk person!

Och när du är snäll mot dig själv så blir du automatiskt snäll mot andra.

Sprid vänlighet.....det är smittsamt ....och ju mera vi sprider den - ju bättre blir vår omvärld - och givetvis vi själva.

Ni som läst min blogg ett tag vet att jag ibland får ord i huvudet som sätter igång en tankegång.

För ett par dagar sedan var det orden godhet och medkänsla.

Så viktigt att vi har dessa två egenskaper.

Oavsett hur vår livsstil ändras, hur kulturen förändras, hur vetenskap och teknologi gör framsteg och hur fantastisk datorn än blir, så behöver vi fortfarande kärleksfull godhet och medkänsla.

Frånsett de fysiska behoven av värme och föda tror jag att detta är vad vi alla behöver mest.

Att få möta goda människor som vill oss väl.

Och att få känna någons medkänsla när livet är uppförsbacke.

För att vara kapabla att visa  godhet och medkänsla krävs mycket kunskap, mod, visdom och tålamod. 

Ibland tänker vi kanske att en viss ilska är nödvändig för att få saker och ting gjort och om man alltid är vänlig och visar medkänsla så är det tecken på svaghet.

Men jag tror att det är alldeles tvärtom.

Är vi goda och medkännande så blir vi starka.

Och inte bara vi själva - utan också de som möter oss.

Jag är absolut övertygad om att vi  blir lyckligare av att visa kärlek för andra.

Pröva medkänslans väg – och må bättre själv!

Vi har också ett ansvar skulle jag vilja säga _

Vårt sätt att behandla våra medmänniskor fortplantar sig. 

Den medkänsla du visar en annan människa ökar chansen att hon gör likadant mot andra, - samtisigt som motsatsen också fungerar - tyvärr - den egoism och aggressivitet du utsätter en medmänniska för riskerar hon att föra vidare.

När det gäller våra närmaste är nog detta ganska enkelt, -  men ska man gå den medvetna medkänslans väg gäller omsorgen också andra.

Arbetskamrater och vänner – men också de som spontant passerar vår väg och de som finns långt ifrån oss.

Ingen storm blev det i Östergötland.

Upplever det lite som "i väntan påGodot" Samuel Beckets roman

Jag tror det mesta av stormen har bedarrat i Skåne också.

Även om den ställde till med en hel del elände där.

Tänk så små vi är inför naturens krafter.

Den ryter och vi får snällt huka oss.

Människan är liten.
Men i sin litenhet är hon ändå ett mäktigt storverk.

Det finns så mycket mod och så mycket vilja i människor.

Vilja att bistå och att göra det man kan.

Eller för att uttrycka det som en av våra frivilliga sa i ett samtal när jag undrade var hon får kraft ifrån....att möta ensamheten och sorgen som så ofta är anledningen till att någon vill ha en frivillig...

" Jag får kraft från mötena med människor. Jag upphör aldrig att förvåna mig över vad som ryms i en människa. Ibland när jag går hem tänker jag: ”underbart, där fick jag en ädelsten med mig”.

Nu drar dagen igång här på mitt arbete ....frivilliga kommer och går - och jag känner en djup tacksamhet över att få arbeta med dessa underbara starka människor.

Önskar dig en fin dag idag - oavsett om det stormar eller solen skiner - och glöm inte- du är stark!

Jag gick en promenad i eftermiddags i skogen utanför vårt hus.

Det finns en härlig gammal väg.

Plötsligt möter jag en kvinna med en hund.

Jag frapperas av den livsglädje hon utstrålar.

Särskilt när jag upptäckte att det på botten av hennes ögon bodde en sorg.

Vi slog följe en bit - vi skulle åt samma håll.

Så började hon berätta om sorgen efter maken som dog för ett år sedan - om kampen för att hitta viljan att leva vidare...

Om hur hon lärt sig hitta glädjen i det lilla så småningom - och nu kände det som att hon alltid var glad - trots saknaden - trots sorgen som fortfarande bor i henne.

Hon fortsatte: "Sorgen har en läkande kraft. Någon har sagt att man inte riktigt kan glädjas innan man känner soregn. Vet inte om det är sant - men ibland känns det nästan så."

Till sist skulle vi åt varsitt håll....jag gick vidare hemåt glad över mötet med någon som delat det svåra och det visa med mig.

Visst är det kanske så att sorgen är glädjens syster.

En skön tur till Julita.

Har aldrig varit där förut trots att det inte var mer än 5-6 mil.

Massor av underbara små hus med fina hantverkare i.

Vi hittade en underbar adventsljusstake i näver och en present till äldsta dottern som fyller år på måndag.

Vad det är vill jag inte berätta.

Finns ju en liten risk att hon läser....

Så hittade vi en Amaryllis som jag letat länge efter - appleblossom heter den.

Hade en sådan för många år sedan och njöt av dess underbara blommor som har just den vitrosa äppleblomsfärgen.

När vi åkte hem satt jag och tänkte på hur underbart det är att trots all teknik och all stress och brådska i vårt samhälle finns det fortfarande hantverkare.

Som sitter och tillverkar och njuter (det är jag säker på att de gör) och sedan får vi som ser det njuta....

Man skulle kunna säga att de tillverkar glädje.

Kan man göra något bättre.

Glädje behöver vi varje dag.

Vi borde vara bättre på att hitta den - och ge den vidare.

Läste någonstans häromdagen att bara 5% av det vi gör är resultatet av en medveten tanke..

Det skulle ju betyda att våra beteenden och tankar är automatiserade och alltså sker oreflekterat, omedvetet.

Visst är en del av våra tankar är formulerade i en avlägsen och kanske bortglömd plågsam situation i barndomen - eller i en händelse senare i livet.

Men om det verkligen är så stor del?

Ja det är frågan jag funderat på de senaste dagarna.

Försökt titta på mig själv (inte lätt) men försöka duger - för att se vad det jag just tänkte kom ifrån.

Och visst är det så att det finns många tankar som bara dyker upp - som man inte  - i varje fall inte genast - kan se var de har sin rot.

Men jag kan inte komma fram till att det är så mycket som 95% av det jag tänker.

Men jag håller med om  - att om du börjar ge akt på de tankar som dagligen mal runt i ditt huvud kommer du snart till din förvåning att upptäcka att de tankar du har ibland tycks komma från ingenstans.

Kanske är det så att i  det undermedvetna finns allt det som vi varit med om  - och också de känslor vi upplevde och de uppfattningar vi funderade oss fram till eller bestämde oss för att ha om det som hände.

Någonstans inom oss finns ju allt detta -påstår i alla fall psykologerna -  även om det inte längre är lätt att nå för oss på en medveten nivå.

 Så de tankar vi tänker idag kanske formades för många år sedan.

Av det vi mötte då!

Vi vet ju idag att kroppen har lagrat och minns det vi vill glömma.

Och vi vet att det kan ta sig uttryck i oro, ångest, depression, stress etc, ibland utan någon skenbar orsak.

Vi är verkligen det vi varit med om.

Även om jag tror att vi också kan bestämma oss för att 'ndra både tankarna detta födde - och förmågan det har att sätta sig i våra kroppar och göra ont, eller få oss att tänka tankar som vi egentligen inte vill ha

Vi måste kanske möta minnet för att inse att det var då- det är inte idag.

Och så forma om det som var på väg att bli en negativ spiral.

Om det verkligen är så stor del som 95% av våra tankar och faktiskt därmed handlingar som kommer från vårt undermedvetna hav - ja det ska jag låta vara osagt.

Men en sak är säker....havet finns där - och de tankar det föder hos oss också.

Bild av hemvägen - tagen från rullande bil

Det är fredagskväll.

Riktigt skönt efter en av de intensivaste arbetsveckorna denna höst.

Har inte hunnit ta lunch eller få en enda minuts andningspaus mellan alla de behov som har mött mig ansikte mot ansikte eller i telefonen.

Helt slut är jag och kommer nog att somna efter den sena middag min man iordningsställer just nu!

Imorgon ska vi göra en utflykt till Julita julmarknad.

Det ser jag verkligen fram emot!

Sägs vara mycket duktiga hantverkare där och mycket mat som man kan köpa och lägga undan till jul.

Nu snurrar tvättmaskinen och lyckas nästan överrösta surret i mitt huvud efter denna dag.

Mina arbetsveckor blir ju ofta både 50 timmar och mer.

Denna vecka har det varit ordentligt mycket mer.

Snuvas farmor på barnbarnen är en artikel  i ICA-kuriren jag läst här på nätet.

Jag är både mormor och farmor och visst har jag lättare att få en närakontakt med döttrarnas barn än med sönernas.

Jag tror inte att det finns någon illvillighet bakom det, men jag tror att dottern står sin mamma närmare- och att kvinnorna fortfarande styr i familjerna när det gäller social och familjerelationer.

Genom detta tror jag mer än en farmor har upplevt att man kommer lite i andra hand.

Läs artikeln i ICA-Kuriren och se vad du tycker.

Vore kul att få veta - så skriv gärna en lång kommentar där du berättar om din upplevelse av att vara mormor respektive farmor.
Eller vara farmor enbart - eller enbart mormor.

Ser fram emot att läsa just din kommentar!