Många av oss - kanske de flesta bär ständigt av en mängd olika rädslor, vi är rädda för djur, stora som små, farliga som ofarliga -  

Vi är rädda för att flyga

vi är rädda att möta människor

vi är rädda för olika situationer -  som att tala inför publik, att ta beslut eller att behöva ta ansvar

vi är rädda för smärta

vi är rädda för våld och sjukdomar

vi är rädda för att inte vara accepterande

aatt missa bussen

att uppleva smärta, att inte passa in i arbetsgruppen eller klassen i skolan

vi är rädda , att förlora någon.

Skulle kunna fortsätta rad efter rad.

Vi är rädda för både små och stora saker.

Vi bär nästan ständigt på rädsla för någonting.

Av de grundkänslor vi kan ha som människor tror jag rädslan är den mest utbredda.

Rädslorna förändras kanske en del under livet - men oftast hänger de med.

Vi försöker springa ifrån dem på olika sätt.

I sämsta fall tar vi till piller eller alkohol.

Vad vi istället ska göra är att stanna upp och se vår rädsla i ansiktet.

Systematiskt försöka förstå hur troligt det är att det rädslan säger oss ska hända.

Och så tänka: Om det allra värsta händer - vad är det?

På något märkligt sätt är det i alla fall så för mig - att när jag har konstaterat vad det allra värsta som skulle kunna hända är - då blir jag lugn.

Jag har tagit upp kampen med den nästan namnlösa rädsla vi ofta bär - och den har fått ett ansikte.

Det är ett sätt att bekämpa rädsla.

Kanske har du ett annat.

Roligt om du berättar om det!

De flesta av oss bär masker för att försöka ”passa in i samhället”. 

Så lätt att vi  glömmer bort oss själva och vår egen identitet.

Hur ofta är vi egentligen oss själva och visar oss som den vi är?

Detta maskbärande  sätter spår i våra hjärtan.

Får vi inte vara oss själva blir vi olyckliga och deprimerade och i värsta fall likgiltiga.

Vad är det värsta  som kan hända om vi skulle glömma masken?

Det är faktiskt den frågan vi måste ställa oss!

Vad händer om jag vågar vara mig själv?

Går världen under?

Kommer alla att tycka att jag är hemsk?

Nej ingenting av det den oftast namnlösa rädslan utmålar kommer att hända.

DU är en unik och underbar person!

Göm dig inte!

Världen behöver dig- som den DU är!

De flesta av oss har synpunkter på andra människor utan att försöka förstå varför en människa handlar eller beter sig på ett speciellt sätt.

Oftast är det ju så att personen ifråga handlar på just detta viset

av orsaker som är grundade på tidigare upplevelse, händelser,

uppfostran, eller annan påverkan.

Det kan också vara så att vi helt enkelt inte förstår innebörden av

handlingen. En handling som kanske gjordes med största kärlek och

omtanke.

Med tanke på det ska vi vara noga med att aldrig uttrycka

negativa uttalanden om en person, då vi kan få en annan person att

tro på något som inte är sant.

Döm aldrig dig själv eller någon annan.

När du får känslan av att du handlat på ett sätt som inte känns bra för dig var då glad över att du utvecklats vidare och fått en ny insikt.

Gör ditt bästa för att rätta till det som inte kändes rätt i den mån det går.

Det som du upplevde som fel, var en gåva sänd till dig för att du ska växa

och utvecklas.

Och glöm aldrig att bakom varje människas fasad döljer sig oftast den mest kärleksfulla människa – ditt och mitt jobb är att närma oss med så stor förståelse att människan vågar släppa in oss och visa sitt fina inre.

Än vilar mörkret utanför mitt fönster....det känns kulet och lite kallt i huset...

Men snart kommer ljuset och en ny dag har trots allt redan tagit sin början.

Det kan låta som en klyscha men ändå är det sant - att varje ny dag är en ny möjlighet!

Om jag bara släpper tankarna på misstagen igår.

Egentligen handlar det om att bara vara närvarande i nuet. 

Att vara det gör ju att vi upptäcker mer.

Många av oss lever livet i stress och press, vilket betyder att vi lever i våra tankar och känslor snarare än med våra sinnen.

Vi är hela tiden på väg och lägger inte märke till det våra sinnen skulle kunna registrera. -

Jag vill verkligen  ta emot denna nya dag med inställningen att idag är första dagen på mitt fortsatta liv - och det är en bra dag!

En bra dag önskar jag dig också - en helt ny dag och en ny möjlighet!

Bilden lånad här

Jag älskar verkligen Astrid Lindgrens sätt att låta Pippi sätta ihop ord och meningar som kanske är fullständigt fel för den som kan sin grammatik.
Men så underbara när man läser dem."Det är ingen ordning på allting och man hittar inte vartenda dugg" var en mening som ofta yttrades ibland de med vantar och sjalar och mössor överfyllda korgarna i hallen, när mina barn var små.

De tog gärna upp saker som Pippi sa och använde dem.

Pluttifikationstabellen, spunk och sak-letare var andra ord som ofta studsade mellan väggarna på den tiden.

Vad spunk var har jag aldrig riktigt fått klart för mig.

Men de båda andra är ju lätta att förstå.

Ibland undrar jag hur många svenska ungar som har lärt sig nya ord genom Astrids böcker?

För det är ju inte bara i Pippi Långstrump-böckerna man hittar dessa ord.

Även om de flödar där.

man förstår hur

Tänk så viktig hon varit för så många människor, inte bara i det här landet, Astrid!

Alla känner till Astrid Lindgren figurer från hennes fantastiska böcker, men väldigt många av

oss har en minst lika stark relation till karaktärerna efter att ha sett dom på bio eller på Tv.

De flesta av Astrid Lindgrens böcker har blivit filmatiserade.
Jag har läst någonstans att det finns 45 filmer som har ett Astrid Lindgren manus som grund.

Astrid Lindgren har också många starka tjejer i huvudrollen.

Undrar om någon gjort mer för att stärka flickors identitet än hon?

Vi ska vara glada för att hon sent i livet började skriva och dela med sig av sina klokheter till våra barn.

Få har nog haft en så stor betydelse saom hon för den svenska barnlitteraturen.

Hörde häromdagen någon som sa att det är dags för en ny Astrid Lindgren.

Men det är bara omöjligt.

Ingen kan vara Astrid,.

Hon var unik.

Men visst ser jag och säkert många andra fram emot att få en ny sagoberättare som vågar ta upp verklighetens alla sidor på det fina sätt som Astrid gjorde - för nya generationers barn

stärka tjejers självkänsla än hon

Säkert har du varit med om tillfällen när tiden upplevts som plågsamt långsam? Och andra gånger har samma antal timmar eller minuter bara rusat iväg alldeles för fort.

Tiden är väl en sak vi kan grubbla över.

Går den sakta eller går den fort?

Och hur länge sedan var det som det eller det hände?

Vissa saker känns mycket närmare än andra - trots att det kanske gått mycket längre sedan det hände - räknat i dagar och år.

Det finns - bland vissa vetenskapsmän en uppfattning att tiden enbart är ett abstrakt begrepp som vi använder oss av för att skapa en modell av omvärlden.

Är det kanske så?

Ibland upplever vi tiden som något som vi rör oss fram igenom, och ibland  som att vi står stilla men att tiden kommer som en ström, ungefär som en sten som ligger still i en flod med forsande vatten.

Är tid absolut eller bara relativ?

Är tiden  statisk  - eller "går" tiden i någon verklig mening?

Är föreställningar om dåtid, nutid och framtid helt och hållet subjektiva- olika för dig och mig -  enbart beskrivningar utifrån våra sinnen och upplevelser.

 Och ju mera tid man har  desto svårare tycks det vara att få tiden att räcka till.

Man brukar ju skämtsamt säga ibland: "Om du vill ha något utfört - fråga den som har fullt upp?"

Inte lär varken du eller jag bli klokare av dessa mina funderingar....men spännande är det och kittlar tanken gör det.

Avslutar söndagens morgontankar om tid men ett par kloka ord och med dem önskar jag dig en skön söndag!

"Det finns människor som tror att de kan stoppa tidens flykt genom att jaga sekunder."
Okänd tänkare

"Det är så typiskt att det finns tidtagare men inga tidsgivare."

Hellmut Walters

Kanske har vi idag mer eller mindre accepterat att en del kvinnor går omkring med slöja.

Det är nicab eller burka som vi har svårt för - där man bara ser ögonen.

Jag ska till att börja med glatt medge att det funnits stunder då jag avundats slöjbärarna.

"Bad-hair"- day ni vet.

När det inte hjälper vad man gör med håret- det behöver klippas och få lite snäll proffsbehandling - men frissan har inte tid vid de få tillfällen då jag kan komma.

Visst skulle det då kännas skönt att få gömma sin slitna frisyr under en slöja - en hijab.

Visst är det väl så att slöjan är ett uttryck för en tro, en religion - och anser vi - ett kvinnoförtryck?

Eller?

Jag har pratat med en hel del muslimska kvinnor som säger att slöjan är deras eget val.

Jag tvekar emellan om jag ska tro dem - eller om jag ska tänka ...ja ja- ett val under galgen.

Det fria valet är ju nästan alltid en chimär.

Vi har vissa saker att ta hänsyn till när vi gör våra val.

Likadant kan jag tänka mig att det är för kvinnorna som väljer slöja.

Skulle deras man, familj, släkt eller vänner uppskatta och tycka mindre om dem om de kastade slöjan?

Jag kan absolut inte veta - och jag är inte helt säker på om de kvinnor som säger att de valt slöjan av friv vilja vet det verkligen är så.

För vad vet vi om det som styr våra val.

Men oavsett mitt eventuella tvivel om friheten i valet - vill jag alltid möta dessa kvinnor som jag möter andra kvinnor.

Med systerlig omtanke och respekt!

Jag kan inte heller låta bli att låta tankarna vandra bakåt i vårt eget land - när det var mer eller mindre obligatoriskt för kvinnor att bära den svarta kyrksjalen.

Eller den lilla hatten i vissa frikyrkoförsamlingar.

Själv har jag inte upplevt detta och vet därför inte om de kvinnor som bar kyrksjal eller "möteshatt" (för som jag förstått det var det bara då den skulle sitta på huvudet) hade gjort ett fritt val eller inte.

Inte var detta så väldigt länge sedan.

Bara tiden kommer att visa om våra muslimska vänner kommer att kasta sjalen - och säga att den är ett uttryck för en ofrihet.

Eller om de kommer att fortsätta bära den!

Men vi - du och jag idag - vi ska bara acceptera deras val (oavsett det är ett fritt val eller inte) och möta dem med full respekt!

Alla rusar vi !

Mot bättre positioner, bättre kontakter, bättre stadsdel, bättre boende.

Det finns inget utrymme för att snubbla eller att inte veta vart man ska.

Bråttom bråttom är tidens melodi.

Ingen tid att stanna upp och sätta sig vid vägkanten och fundera.

Eftertankar är inte de vanligaste tänkta tankarna.

Accepterar vi detta i tron att detta rusande ska ge oss ett bättre liv.

Vidare klokt är det ju inte.

När vi rusar så rusar också blodtrycket och hjärtat får jobba hårdare.

Vi hinner inte stanna till och le mot den vi möter.

När stannar vi upp och tar det med ro i livet och våga ta ett steg tillbaka och se det stora hela.

Det är något vi ibland missar när vi lever snabbt.

Det är först när vi ger oss tid att reflektera som vi blir visa.

Just idag önskar jag DIG en stund nu och då efter vägen du vandrar genom den här dagen - en stilla stund - när du kan ta ett djupt andetag och ta emot de tankar som kommer till dig!