Bilden lånad från enn förenings anslagstavla

 För bara ett par sekel sen  - inte ens det -  så kämpade man för att överleva .

Idag pratar vi om tid att leva.

Tycker jag alltså att detta är en lyxönskan?

Nej inte alls!

Visst ska vi se till att vi har tid att leva!

Jag tror att det inte går att jämföra den tiden när livet var en kamp för att överleva med den tid vi har idag.

Ändå kan jag inte låta bli.

Räcker ett människoliv..för att leva`?
Jakten på minuter gör oss sjuka.
Jag hinner inte, orkar inte, har inte tid.

Mobilen ringer, barnet gråter, kön växer, måste jobba över, borde göra mer.

Stressen har blivit en del av vår vardag.
På alla sätt försöker vi vara mera än den vi är....

Vid mitt senaste besök på ett av våra äldreboendnt träffade jag en dam som jag tycker mycket om.

Hon har perspektiv,.

Klara ögon för hur jobbigt det är att vara människa idag.

Vi trodde vi skapade paradiset på jorden....men kanske är det inte alls så.

Kanske är detta med att arbeta lika tungt idag, men på ett annat sätt, som det var när denna damen var ung och hon jobbade som tvätterska på sjukhuset.

Inte tungt på samma sätt.

Men kanske lika tröttande.

Lever du som du vill eller bestämmer marknadskrafterna över ditt liv?
Har du makt över ditt eget liv eller låter du andra bestämma?
Lyssnar du och tar intryck av vad media och reklamkanalerna har att säga eller lyssnar du inåt och säger ja eller nej till dig själv.

Kanske är detta den viktigaste frågan till oss idag!

Har vi blivit slavar - under en annan gud är knapphetens - som fick våra förfäder att slita sig till en för tidig död - för att överleva.

Medan vi sliter och jobbar extra för att leva - och kanske blir så stressade på kuppen att vi aldrig kommer till den där tiden då vi ska leva - bara vara - finnas och njuta av det som är vårt liv!

Jag träffar nu och då en underbart positiv människa.

Hon är en av de frivilliga som jag har som jobb att samordna.

Jag vet att hon haft många svårigheter att kämpa med under flera perioder av sitt liv.

Om det har hon nämnt en enda gång.

Men hon talar ofta om glädjen.

Det är en vitamininjektion att sitta en stund tillsammans med henne.

Hon inte bara talar om glädjen - hon sprider den omkring sig på ett förunderligt sätt.

En gång frågade jag henne om hennes hemlighet. Hur kan du alltid vara så glad?

Hon skrattade och sa: Det är ingen hemlighet.

Jag har en liten anteckningsbok vid sängen...där har jag sedan flera år tillbaka skrivit upp en fin och positiv sak som hänt under dagen.

Den boken kallar jag min livsbok.

Och den bläddrar jag i nu och då - och inser hur otroligt rik jag är, som varje dag får uppleva minst en härlig grej.

Vad står det i den då fortsatte jag.

Vad är det för härliga saker som händer dig varje dag?

Igår till exempel- såg jag ett ungt par som möttes på biblioteket-kärleken slog gnistor.....det stänkte också på mig som stod i närheten.

Kanske skulle man börja skriva livsbok....eller vad säger du?

Om någon säger - jag drömmer aldrig - är det fel - i de flesta fall.

Det man menar är - jag kommer inte ihåg mina drömmar.

Undersökningar på sömnlaboratorier visar att genomsnittspersonen drömmer mellan en halvtimme och upp till två timmar varje natt uppdelat på fyra till sju omgångar.

Om vi inte drömmer mår vi inte bra - det beror i så fall på droger eller andra berusningsmedel.

Vårt undermedvetna arbetar intensivt för att ta hand om det vi mött under dagen när vi sover.

Bland annat genom drömmarna.

Allt detta vet vi - och de flesta av oss har också varit med om att ha  lucida drömmar..

dessa drömmar kallas också klardrömmar - man är medveten om att man drömmer.

Lucida drömmar är mycket ovanligare än den vanliga typen av drömmar som alla människor drömmer varje natt.

Men det sägs att man kan träna upp sin förmåga att få lucida drömmar.

Ja- försöka duger som gumman sa.

Nu har det hänt igen!

Nu har jag gått omkring och funderat på ett ord.

Många gånger varje dag hör jag mig själv i mitt arbete säga: "Jag förstår"

När jag så kom på att det engelska ordet för förstå är understand - började jag inse vad vi egentligen säger när vi säger att vi förstår.

Utan tvekan är hösten här.

Den nyss leende september har fått nålar i sina smekningar.

Vi drar kappan hårdare omkring oss när vi måste ut.

Nu måste vi hålla igång till tusen för att inte deppa ihop i regn o rusk o ja, kanske ishalka. Eller? varför inte se denna årstid som en tid då vi kravlöst kan slappna av efter sommaren med alla måsten och aktiviteter.

Låt denna tiden bli en tid för återhämtning den är ämnad att vara och våga unna dig lyxen att ibland inte göra något särskilt alls.

Att inte vara ständigt sysselsatt behöver inte vara tråkigt, eller? Det kan i stället vara kreativt..

Släpp på kraven och njut och må bra istället, det mår man bättre av i långa loppet.

En evig sommar kan låta lockande - men tänk bara vad mygg och getingar skulle frodas.

Det är kanske inte så dumt med en vinter emellan som håller sommarmarodörerna stången.

Och dessutom- att få längta efter våren är också fint.

Längtan är en ganska bra känsla.

Så - tänd många ljus och bjud hem vänner och ha det gott - och låt längtan spira!

Ibland längtar jag efter en obruten tid av ensamhet.

För att hinna lyssna klart till mitt inre.

Lyssna klart på vad livet egentligen har att säga mig just nu.

Låta rösterna från alla möten under arbetsdagarna sjunka undan - och möta mig själv.

Att lyssna - ja det är i alla lägen en konst.

Och kanske är den allra största konsten att lyssna till sig själv.

Att lyssna till tankarna - till funderingarna - låta dem prata till punkt....och gå in i den totala tystnaden för att vila en stund.

Det är svårt när man lever arbetsveckorna igenom  - ofta med både 10 och 12 timmars arbetsdag  - med människor vars behov man lyssnar till.

Jag älskar att göra detta.

Men ibland blir jag rädd.

Rädd för att jag inte ska orka vara där till 110% vid varje möte.

Om jag inte orkar det - då är min insats utan värde.

Det går att ta mikro-pauser en lång tid....men snart ... en dag...vill jag ha minst en hel vecka.

Det var en underbar morgon idag...daggen glittrade på blad och grässtrån i morgonsolen.

I morse satt jag fem minuter stund på min "tankebänk" som du ser här ovanför.

Det kändes som att själen fått en morgondusch.

Svårt att se att det finns något ont i en värld som känns så ny och fin.

Ibland behöver vi sätta oss ner ett tag så att tankarna får flyga fritt.

När jag satt där så kände jag en sån oändlig glädje och tacksamhet över att vara en liten människa på jorden.

Kände  - att oavsett hur det är -  så är det gott att vara människa.

Och tankarna kom:

Glöm inte att i en värld som denna är det viktigt att vara tacksam över det man har.

Här i världen där många inte ens har det nödvändigaste för livsuppehället, där inte alla kan få allt, så ska man vara glad över det man har.

Uppskatta det du har och visa tacksamhet, det finns människor som har det sämre ställt än dig...

Fokusera på det positiva och lev ditt liv på bästa sätt.

Älska dina vänner och familjen.

För ena sekunden kan alla dina älskade vara där och den andra sekunden är någon borta.

Det finns inget som kan spola tillbaka tiden för den som råkat ut för något, inte heller ord som tröstar för den som har förlorat något. Vem har inte tänkt tanken på vad de skulle ha sagt om de bara fått tiden?

Ta dig tiden nu.

Skiljs aldrig som ovänner.

Tala alltid om att du älskar.

Berätta för den du älskar hur bra den är för dig.

Utsätt dig inte för smärtan av att du aldrig hann säga att du älskade någon.

Fotot lånat från Google

Vet ju att Tage Danielsson hade många strängar på sin lyra.

Men inte att han skrev dikt.

Denna läste jag i en gammal tidning som jag hittade när vi röjde ur ett förråd på jobbet.
Inte vidare aktuell längre eftersom värnplikten inte längre är en plikt utan ett frivilligt åtagande.

Men går vi tillbaka några årtionden kunde man få fängelse för att vägra göra värnplikt.

Dessa vägrare allades också för "samvetsömma"

Vår värld skulle behöva många samvetsömma idag!

Lås era dörrar!
Friden är slut!
Vapenvägraren har sluppit ut!
Tänk om han kommer där,
kristen och galen,
och vägrar att anfalla
folk på centralen

Tage Danielsson