Igårkväll kom två små läromästare på besök...(de är ännu kvar och ska vara det några dagar)

När det gäller att leva just nu finns det nog inga bättre lärare än barnen.

De är experter på att vara här och nu.
Barn drar inte med sig käslorna och funderingarna från det som är historia och oroar sig inte så mycket för framtiden.
De lever just nu inte snart - mitt i det som sker denna sekund.

Vi behöver lära oss att leva mer i ögonblicket

Jag behöver göra det i varje fall.

Och det är något jag tror att vi är många som strävar efter att försöka leva upp till.

Men varför är nu det så viktigt att leva just i det ögonblick som är?
Vi är ju ändå också en prodult av det som varit och bär ett hopp om framtiden.

Abslot! Så är det!

Men med den vi blivit och med det vi hoppas ska vi leva mitt i nuet!

Ögonblicket är det vi har. Det förflutna är över.

Nästa stund är ännu inte här.

I ögonblicket är allting gott - har du tänkt på det?

Livet blir aldrig precis som man önskat. Det är liksom själva grejen med att vara levande mitt i nuet - mitt i ögonblicket - att inse att här är jag nu - och här är ganska gott att vara!

Önskar DIG ett riktigt gott NU!

ett citat att ta med dig ut i dagen....

"Klargör ditt sinne, rena ditt hjärta, helga ditt liv – det är det snabbaste sättet att förändra världen."
Nisargadatta Maharaj

Likgiltighet.

Knappast ett ord som jag tänkte mig skulle ha något att säga och ge mig.

Men orden som kom till mig från en gammal dikt nu på morgonen då jag tillbringade min vanliga morgonstund på en kall och mörk balkong var: "Lite svalkande likgiktighet"

Kanske är det så att vi ibland känner så mycket så känslorna bränner oss.

Kanske borde vi ibland distansera oss en liten bit ifrån allt det som upprör oss- som gör oss ledsna....och ge oss själva en liten stund av lite svalkande likgiltighet så inte alla känslor förbränner något inom oss.

När jag tittar på Rapport eller Aktuellt nästa gång och det känns som att vrida om en kniv inne i mig, när jag hör om människors förtvivlade belägenhet i städer som bombas...och hur bomberna jagar människor på flykt - då - ska jag försöka distansera mig lite.

Känna ett ögonblicks likgiltighet så att jag sedan orkar känna igen.

Vi måste ibland kunna ta ett steg bakåt och ge oss själva lite luft.

Gör vi inte det kommer vi inte att kunna fortsätta känna....

Och det vill vi!

Både känna, reagera och agera.....

Just det....jag ska ge dig dikten här också och med de här tankarna och med dikten önskar jag DIG en dag där DU orkar vara den DU vill vara hela dagen!

En mor kom till mig:

säg

vad är det som fattas i min kärlek?

mina barn älskar mig ej

som jag dem.

Jag sade:

likgiltighet,

lite svalkande likgiltighet

fattas i din kärlek

– då gick hon bort

seende mot jorden.

(Henry Parland)

Vi har alla hört det en miljon gånger - eller i varje fall minst flera tusen gånger: "följ ditt hjärta".
Men vad innebär det egentligen - att följa sitt hjärta?
Det låter väldigt bra och fint - men vad innebär ordenför dig - för mig...

  Det händer att jag inte alltid följer mitt hjärta  -  för vet du var - det kan vara riktigt tufft att göra det.
Man blir sårbar. 
Och jag börjar ana att, som en väldigt vis person en gång sa till mig: "bakom din rädsla och sårbarhet döljer sig en orubblig kraft - -det är den du ska nå - ge dig ut för det!"

Nu skickar jag orden vidare till DIG!
Du har väl sett filmen: "Skicka vidare"

11-årige Trevor McKinney bor i Las Vegas fattiga kvarter med sin mamma Arlene som försöker vara en bra mamma samtidigt som hon har två jobb och sliter för att ge sin son ett bättre liv.

Trevor och hans klasskamrater får en uppgift av sin SO-lärare, Eugene att tänka ut ett sätt att kunna förändra världen. Trevors idé bygger på att istället för att tacka för en tjänst genom en gentjänst så skickar man tjänsten vidare till tre andra personer.

Jag vet att det är mer än tre som läser detta - så skicka vidare - något blir glad.....

Ha en skön tisdagskväll och glöm inte att livet pågår även på tisdagkvällar.....

Lång dags färd mot natt- ja så är ett utmärkt sätt att beskriva min dag.

Just hemkommen från jobbet - en varm korv till middag....inte så näringsriktigt men tidsriktigt.

Hungrig oh inte upplagd för att jobba länge med middagen.

Läste idag någonstans orden: "fönster mot det förflutna" och märker att orden sitter kvar inom mig.

Det är oklokt att inte dra lärdom av det som hänt oss tidigare i livet.

Så nog behöver vi stanna till ibland i något av de fönster mot det förflutna vi har i form av fotoalbum och annat - och minnas....

När man inte längre behöver dölja sina ”defekter” för att känna sig bekräftad och omtyckt kan vi använda mer av tid, kraft och energi till att helt enkelt bara leva.....

Det är det jag tänker ikväll när jag stått en stund vid det förflutnas fönster och sett den unga kvinnan som var jag - och inser att jag hade ungefär samma tankar då som nu om vad som är viktigt i tillvaron.....men att jag hade en osäkerhet då som inte finns längre....duger jag....är jag ok!

Önskar DIG en skön kväll i DITT NU oavsett om du står vid det förflutnas eller framtidens fönster en stund ikväll.

ett citat att ta med...

"Om jag fick möjligheten att ge en gåva till nästa generation så skulle jag ge varje människa förmågan att lära sig skratta åt sig själv."
Charles Schulz

Att titta ut idag innebär att ögonen möter en gråskala.

Kansker inte lika roligt som glittrande solstrålar.

Men faktiskt så är gråskalan ganska vilsam.

Så njut av den - så här på vilodagen!

Kylig stund i balkongens sammetsmjuka mörker - medan tankarna får komma och gå som de vill - en underbar start på morgonen.

Och kommer gör de - tankarna....

Begränsning- att begränsa sig.

Morgonens ord!

Många människor drar mycket snäva linjer runt sig själva och i allra värsta fall bygger de pckså oöverstigliga murar.

Istället för att vara öppen för att möta människor som  kanske tycker och tänker olika.

Vågar man det....vågar man riva sina murar kommer varjke dag att bli en upptäcktsfärd.

Därute i mörkret och den varma filten kom minnet av en dikt av Eva Enjebo...

Låt oss ta den dikten med oss ut idag...

Visst ger murarna trygghet - men de stänger oss också inne...vi måste våga en "käftsmäll" någon gång ibland så vi inte missar alla de där fantastiska gåvorna som möten med människor är!

Riv murar och pansarplåt
kom ut till mig, fall i gråt
släpp in mig i ditt rum
tiden är stum

Vi lever bara nu
älska livet du
håll inte tillbaka det
du njuter för du vet

Mer finns av livet
att hämta det är givet
Släpp kontrollen
och spela rollen

Av dig själv 

Eva Enjebo

Det är egentligen helt fantastiskt att få en ny dag!

Den tanken gör för mig att ingen dag blir en självklarhet.

Jag känner mig prioriterad som får vara med idag också.

Att vakna någorlunda frisk är också en gåva, verkligen inget självklart.

Ibland förväntar vi oss en sträcka av solskensdagar livet igenom.

Men det skulle vi inte ens må bra om det vore möjligt att den önskan uppfylldes.

Vi skulle bli bortskämda och blasé.

Inget skulle till slut vara fantastiskt på det sättet som en soldag efter en längre mörk räcka med gråa dagar är.

Hösten och gråheten är en tid av vila.

En tid av möjlighe3t att kanske blicka lite mera inåt i dubbel bemärkelse.

Vi drar oss innanför husets väggar och tänder ljus och dricker varmt och myser.

På samma sätt kanske vi blickar lite djupare, lite mera in i oss själva.

Lär känna oss själva lite mer och helas av insikten om att jag är okay....jag duger!

Så öppna famnen för den gråa dagen!

Den vill dig något väl!

Och så ett citat....

"Du eliminerar inte mörker genom att bråka med det. Du eliminerar mörker genom att tända ett ljus" ~

Okänd