De flesta av oss har varit med om att vi tänkt på en person som vi inte träffat på länge, och som vi sedan möter runt gathörnet eller som vi blir uppringda av bara ett par minuter senare.
Man frågar sig alltid hur det egentligen är möjligt och vilka trådar som egentligen förenar oss.

Sista tiden har jag varit med om ett par såna händelser.

Här i vår stad har vi ett par vänner som vi hållit ihop med i vått och torrt i drygt tjugo år.

Som säkert alla som följer bloggen märkt var vi i Stockholm förrförra helgen.

Vi var på Ulriksdals trädgård och hittade en clematisblomma vid namn Pixie.

Men innan vi kommit så långt -just lämnat bilarna, maken, dotter Martina med baby Pixie, dotter Wanda med livskamrat och son Benjamin med sin flickvän - vi går där och samtalar- om vem- jo just om dessa vänner.

I nästa ögonblick hör min man och jag någon bakom oss ropa våra namn.

Och gissa vilka står där.

Jo våra goda vänner från Norrköping.Dem vi just pratat om.

Ingen av oss visste att de andra skulle till Stockholm den helgen.

Idag när jag gick hem gick jag och tänkte intensivt på en vän jag hade när jag bodde i Stockholm.

Vi har tappat kontakten för så där en femton år sedan.

Plötsligt hör jag någon ropa på mig.

Ni vet säkert vid det här laget vem det var.

Ja just det.

Denna vän.

Lite rynkigare var vi båda- men vi kände igen varandra.

Det blev förstås en improviserad fikastund på stan.

Jag har inget svar på att det blir så där ibland.

Men skulle tycka det vore kul om ni kommenterade med att berätta om liknande händelser ur era liv!

I

Är det kemikalier som är boven bakom ökande övervikt?

Läs här!

http://www.konsumentsamverkan.se/11verk/kampanj/tillsatser/kemifetma.htm

Först när det sista träden huggits ner,

Först när den sista floden blivit förgiftad,

Först när den sista fisken har fångats,

Först då,kommer människan att upptäcka,

Att pengar inte går att äta

Varsågod - 50 naturliga höjdpunkter:
 
   1. Att bli förälskad.
 
   2. Att skratta så mycket att det gör ont i magen.
 
   3. Ett varmt bad.
 
   4. Ingen kö i affären.
 
   5. En speciell blick.
 
   6. Att få ett e-mail.
 
   7. Att köra en tur efter en fin väg.
 
   8. Att höra din älsklingssång i radion.
 
   9. Att ligga i din säng och lyssna till regnet utanför.
 
   10. Varma handdukar.
 
   11. Att finna tröjan som du gärna vill ha, på rea.
 
   12. Choklad milkshake, eller vanilj, eller jordgubb.
 
   13. Ett en timmes långt telefonsamtal.
 
   14. Ett bubbelbad.
 
   15. Att fnissa.
 
   16. Ett gott samtal.
 
   17. Stranden.
 
   18. Att finna pengar i en gammal jacka.
 
   19. Att skratta av dig själv.
 
   20. Midnatts-telefonsamtal som varar i flera timmar.
 
   21. Att springa igenom en vattenspridare.
 
   22. Att skratta utan någon som helst anledning.
 
   23. Att ha någon som talar om för dig att du är underbar.
 
   24. Att le inombords åt en gammal historia.
 
   25. Vänner.
 
   26. Att råka höra någon tala gott om dig.
 
   27. Att vakna upp och inse att du får sova länge.
 
   28. Din första kyss.
 
   29. Att få nya vänner, eller att vara tillsammans med de gamla.
 
   30. Att leka med ditt keldjur.
 
   31. Att någon smeker dig i håret.
 
   32. Söta drömmar.
 
   33. Varm choklad.
 
   34. Utflykt med goda vänner.
 
   35. Att gunga riktigt högt.
 
   36. Att slå in paket och lägga under julgranen.
 
   37. Att sjunga riktigt högt, när du är helt ensam, utan att känna
   dig dum.
 
   38. Att lyssna på en riktigt bra konsert.
 
   39. Att få ögonkontakt med en främling.
 
   40. Att vinna ett riktigt svårt spel.
 
   41. Att baka småkakor.
 
   42. Att få hembakta kakor av en vän.
 
   43. Att vara tillsammans med goda vänner.
 
   44. Att se dina vänner le och skratta.
 
   45. Att hålla hand med någon du håller av.
 
   46. Att möta en gammal vän och inse att vissa saker ändrar sig aldrig.
 
   47. Att åka rutschkana om och om igen.
 
   48. Att se uttrycket i någons ansikte när de öppnar en gåva från dig.
 
   49. Att se solen stiga upp.
 
   50. Att kliva upp ur sängen varje morgon och vara tacksam för ännu en underbar dag.

Så bra Ylva att det var rätt dikt.

Det gör mig glad.

Jag behöver inte veta vad du har för yrke.
Jag vill veta vad du brinner för
och om du vågar drömma
om att möta din hjärtans längtan.

Jag behöver inte veta hur gammal du är.
Jag vill veta om du kommer att
ta risken att framstå som en dåre
för kärlekens skul, för dina drömmar,
för äventyret att leva.

Jag behöver inte veta hur planeterna stod när du föddes.
Jag vill veta om du berört kärnan i din egen sorg,
om livets svek har öppnat dig
eller om du har krympt ihop och stängt dig
i rädsla för ytterligare smärta.

Jag vill veta om du kan sitta med smärta
, min eller din egen, utan att försöka gömma den,
mildra den eller göra något åt den.

Jag vill veta om du kan vara med glädje,
min eller din egen,
om du kan dansa vilt och låta extasen uppfylla dig
ända ut i fingrar och tår
utan att mana oss att vara försiktiga, realistiska
eller hålla mänskliga begränsningar i minnet.

Jag behöver inte veta om historien du berättar är sann.
Jag vill veta om du kan göra någon annan besviken
för att förbli sann mot dig själv
- om du kan bära anklagelser om svek
och inte svika din egen själ.

Jag vill veta om du kan vara sann och därför pålitlig.

Jag vill veta om du kan se skönhet
även om inte varje dag ter sig underbar,
och om du kan låta skönheten bli din livskälla.

Jag behöver inte veta var du bor
eller hur mycket pengar du har.
Jag vill veta om du kan stiga upp
efter en lång natts sorg och förtvivlan,
mörbultad in i märgen,
och ändå göra det som behöver göras för barnen.

Jag behöver inte veta var eller vad eller med vem du har studerat
. Jag vill veta vad som håller dig inifrån när allt annat faller bort.
Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv
och om du i sanning tycker om ditt eget sällskap
i de tomma stunderna.

Jag behöver inte veta vem du känner eller hur du kom hit.
Jag vill veta om du kommer att stå i eldens mitt med mig
utan att rygga tillbaka.

Jag vill veta om du kan leva med misslyckanden,
dina eller mina, och ändå stå vid sjökanten
när fullmånens silverglans lyser och ropa: "JA!"
Oiah Mountain Dreamer

Det sägs att gäss är dumma.
Kanske är det istället så att vi har en del att lära av dem?
Varje fågel flyger med egna vingar, men genom att flyga i V-formation ökar flocken effekten med 71% jämfört med om varje fågel flög ensam.

Så snart en gås faller ur formationen återtar den sin plats så fort som möjligt för att kunna dra nytta av lyftkraften från den framförvarande gåsen.

När ledargåsen blir trött flyger den bakåt i formationen och en annan gås intar tätplatsen.

Gässen i formationen skriker bakifrån för att heja på de främsta att hålla farten.

När en gås blir sjuk eller skadad och inte kan följa med, lämnar två andra gäss formationen för att hjälpa och skydda den.
De stannar tills gåsen antingen kan flyga igen eller dör.

Den här dikten kunde min mamma utantill och jag vet inte hur många gånger jag hörde den som barn.

Med skräckblandad förtjusning lyssnade man...tänk om bergstrollet fanns på riktigt...

Ett gammalt bergtroll

Det lider allt emot kvälls nu,
och det är allt mörk svart natt snart,
jag skulle allt dra till fjälls nu,
men här i daln är det allt bra rart.

På fjällets vidd där all storm snor
är det så ödsligt och tomt och kallt,
det är så trevsamt där folk bor,
och i en dal är så skönt grönt allt.

Och tänk den fagra prinsessan,
som gick förbi här i jåns
och hade lengult om hjässan,
hon vore allt mat för måns.

Det andra småbyket viker
och pekar finger från långt tryggt håll,
det flyr ur vägen och skriker:
tvi vale för stort styggt troll!

Men hon var vänögd och mildögd
och såg milt på mig, gamle klumpkloss.
fast jag är ondögd och vildögd
och allt vänt flyktar bort från oss.

Jag ville klapp'na och kyss'na,
fast jag har allt en för ful trut,
jag ville vagg'na och vyss'na
och säga: tu lu, lilla sötsnut!

Och i en säck vill jag stopp'na
och ta'na med hem till julmat,
och se'n så äter jag opp'na,
fint lagad på guldfat.

Men hum, hum, jag är allt bra dum,
vem skulle sen titta milt och gott,
en tocken dumjöns jag är, hum, hum,
ett tocke dumt huvud jag fått.

Det kristenbarnet får vara,
för vi troll, vi är troll, vi,
och äta opp'na, den rara,
kan en väl knappt låta bli.

Men nog så vill en väl gråta,
när en är ensam och ond och dum,
fast litet lär det väl båta,
jag får väl allt frumla hem nu, hum, hum.

Gustaf Frödingfödd 1860 i Alster, Värmland, död 1911 i Stockholm.