Bilden lånad av Google


Tiden går så fort....eller åren rinner på i allt snabbare takt - hör jag ofta jämnåriga och äldre säga.

Har funderat över varför vi upplever att tiden går snabbare när vi levt många år.

Hittade en förklarng som åtminstone i mina öron låter bra.

Denna förklaring skulle enligt Lars Olson, som är professor i neurovetenskap vid Karolinska institutet, kunna bero på att varje år vi adderar står för allt mindre tid procentuellt sett i jämförelse med hur många år vi levt.

Det låter rimligt tycker jag.

För visst är det så - du som hunnit en bit på vägen - att det är kortare och kortare tid mellan nyåret för varje gång det firas

Det känns som om det är fredag och måndag hela tiden…as numera, säger mannen i mitt liv ibland - och jag håller med.

Särskilt märkbart är det så länge man fem dagar i veckan går till ett arbete.

Men det går inte mindrte snabbt nu tycker jag har många men oregelbundna uppdrag.

Jag avslutar de här funderingarna med en dikt av Eva Rawling som heter "TIDEN"

Det är så mycket jag vill hinna

på minsta möjliga tid

plötsligt ser jag timmarna försvinna

och så tar nästa morgon vid.

Tiden går och klockan slår

imorgon gör jag det som skulle gjorts igår

idag räcker inte tiden till.

Ett toppenrecept på en god vardagmiddag som jag fått av en mejlvän.

Detta behöver du ha hemma:

*600 gram korv tre peppar

*150 gram morötter i bitar

*150 gram palsternackor i bitar

*150 gram potatis i bitar (kan uteslutas)

*Eventuellt några broccolibuketter

*3 dl mjölk

*3 dl grädde.

 
*Cirka 2 dl riven gratängost

Gör så här:

Sätt ugnen på 200 grader.
Sjud potatis, morötter, palsternacka och broccoli i mjölken och grädden under cirka 20 minuter.
Slå över i ugnseldfast form.

Tillsätt korven - också den i bitar.

Strö över riven gratängost.

Gratinera i ugn mellan 10-15 minuter.

De gulnade fotografierna

som möter mig
när jag öpnar
albumet

fragment
av ett liv

Innanför dessa pärmar
har livet stannat

det unga brudparet
med glitter i ögonen

den unga modern

stelnad ömhet
i minnenas bok

Gammalt par
på förstutrappen

det sista avskedet

fångat
av linsen

och i mitt hjärta

Kaela

 



Just nu är det så otroligt vackert ute med alla underbara färger som löven antagit att man skulle vilja stanna tiden.

Men tiden låter sig ju aldrig stannas.

Den rullar vidare - och vidare....

Jag brukar tänka att det är en slags protest eller bön kanske från träden - att byta färg....även om jag vet att det beror på andra saker så är det skönt att låta fantastin hitta andra vägar...andra orsaker!

I dag på morgonen vid en kort promenad i utkanten av vår park såg jag att mattan på marken blivit tätare under natten.

Flera löv har fallit för nattens starka blåst.

Snart är grenarna kala.

Kommer att tänka på författaren Tomas Sjödin som skrev boken "När träden avlövas ser man längre från vårt köksfönster"

Så är det ju.

Sikten har dolts av det vackra och lummiga.

Med insikt om de stora förluster som livet mött Tomas Sjödin och hans familj med så försytås vi ju att titeln är symbolisk.

Även livets allra djupaste förluster har vinster.
När man upplevt ofattbara svårigheter och tragedier, är det verkligen möjligt att gå vidare då?
Och gå vidare som en tänkande kännande människa som har ett liv med mening. 
Inte bara som en skugga av sig själv.

Även om saknaden och sorgen är daglig och kanske nästan stundlig  är den ändå  farlig.

"Jag har varit lycklig, ibland några minuter, ibland några timmar, ibland en hel dag.

Det räcker!"

Jaroslav Seifert

 




Mörkt ute ännu. 16 grader varmt men ordentligt båsigt!

Inget regn i sikte enligt SMHI.

Finn har namnsdag och jag gratulerar varmt.

Lika varmt gratulerar jag DIG som har födelsedag!

Ta hand om dagen och gör något extra av den kära bemärkelsedagsbarn!

Dagens teman är följande: *Steve Jobs Day-* Världslivsmedelsdagen  - *Lexikonens dag och * Alla chefers sag!

* Finn är ett namn av nordiskt ursprung med betydelsen "finne" (som var benämningen på en same, men senare, förutom i Nordnorge, blev benämningen på en finsk person) från det fornnordiska ordet "finnr".
Möjligen kan det också ursprungligen betyda "vandrare".

1 369 män och 64 kvinnor bär namnet Finn som förnamn.

376 personer har namnet som efternamn.