Direktlänk till inlägg 30 oktober 2017
Vi har vant oss vid att se Sverige som en välfärdsstat.
Kanske den bästa välfärdsstaten i världen.
Ingen lämnas åt sitt öde när svårigheter och sjukdom - arbetslöshet och katastrofer slår till.
Ett land där varje människa är lika mycket värd. Oavsett bankkonto, utbildning, hudfärg, tro eller brist på tro.l
Och inte minst - oavsett kön och ålder.
En bild som vi burit så länge att vi nu gnuggar oss yrvaket i ögonen när vi börjar upptäcka att Sverige idag är något annat.
Ökade klyftor i samhället, motsättningar på grund av ursprung,en försvagad välfärdsstat, utbredd barnfattigdom, dåliga skolresultat, utförsäkringar, hemlöshet, ökad psykisk ohälsa med mera, med mera.
Det finns många berättelser om en stat som inte längre stödjer individen i dennes ensamhet; äldre som får mindre och mindre servide från samhället,åldriga anhöriga som vårdar sin sjuka partner tills de själva kraschar, skyddsnätet dras undan för allt flera, och det är fritt fall för många.
En bild vi inte vill se!
Så länge vi har jobb och är friska försöker vi kanske blunda.
Undvika att se den bistra sanningen i ögonen.
Kanske är det så att vår (=Sveriges) plånbok blivit tunnare och vi måste vänja oss vid alltmera begränsade insatser från samhället när vi drabbas av sjukdom, blir äldre, blir arbetslösa....
Jag vet inte.
Kyrkans matkassar, frivilligcentralernas hjälpande händer....detta måste vi värna...för det är snart mångas enda hjälp.
Jag vill tro att de som regerar i stat och kommuner vill att invånarna ska ha det bra.
Om de nu upptäckt att pengarna inte räcker - slå vakt om frivilligorganisationerna.
Vi behövs.
Från att ha satt guldkanten på tillvaron i den ringa begynnelsens dagar (när frivilligcentraler började startas i Sverige) blir vi mer och mer nödhjälp!
Vi lever ofta med en mager ekonomi.
Är beroende av ekonomiskt stöd .
En krona till en frivilligorganisation inom sociala dektorn - ger kommunerna 6 extra kronor kan man säga.
För mycket lite pengar får man mycket.
Men samtidigt som frivilligorganisationerna blir allt viktigare för allt flera vill jag se att samhället bygger eller rättare sagt återställer tryggheten för de mest utsatta.
Det gäller att komma ihåg att ett samhälle aldrig är starkare än sin svagaste medborgare.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|