Under de ljuvliga eftermiddagstimmarna som denna oktobersöndag bjöd på med sol och nästan värme gick jag ner till den lilla kyrkan en km från mitt hem.

Glad att den var öppen gick jag in och satte mig på en av bänkarna.

Någon övade på kyrkoorgeln.

Först fick tankarna bara gå....jag har känt den senaste tiden att intrycken varit så många på så kort tid att det faktiskt blivit överfullt i hjärnan.

Jag ville bara sitta där och "släppa taget" en stund.

Inte fundera över konferensen som var så oerhört massiv och gav så många nya tankar.

Undvika tankarna på vad som kommer att krävas av mig under veckan som vi går in i imorgon.

Plötsligt upptäcker jag att melodin som organisten spelar är den tonsatta dikten av Eva Norberg.

Det gungar så fint

när han bär dig, mitt barn.

Han går på så mjuka sandaler.

Hans mantel är vävd av det lenaste garn.

Hans arm är så stark, hans doft är så ren.

Han känner var rot och var grop och var sten,

och han nynnar en sång,

som han gjorde en gång

till stjärnornas ljusa koraler.

Mitt barn, du är buren

i Skaparens famn.

Han andas intill dig så nära.

Han håller omkring dig. Han känner ditt namn.

Han gråter med dig, han ler när du ler.

Du är aldrig ensam i vad som än sker

för du hör honom till,

Herren Jesus, som vill

till himmelens glädje dig bära.

En härlig stund av vila-sitta i en gammal kyrka dit människor under århundraden sökt sig i sorg och i gräldje, i fest och högtid och säkert när vardagen blivit för mycket - och lyssna till melodin och känna orden lägga allt till ro inom mig.

Den tidigare tjeckiske presidenten Vaclav Havel har vid en konferens i Prag - kallad "Den värld vi vill leva i" gjort ett uttalande om det han kallar för den ateistiska revolutionen.

Han menar att dagens människa har tappat ödmjukheten och respekten för allt det vi aldrig kan veta och det vi inte kan styra.

Blivit sin egen gud med andra ord.

Hans ord känns påfallande visa.

Dels beskriver de det läge som jag tycker vi har idag.

Och dels är det ju så - att hur långt vi än kan komma i vetenskapliga och tekniska framgångar kommer det alltid att finnas en zon vi inte kan se in i - och som vi inte kan påverka på det sätt vi vant oss att göra med det mera påtagliga livet.

Källa: Dagen

En man riskerade sitt liv genom att simma

genom ett förrädiskt tidvatten

för att rädda en yngling som var på väg att föras ut i havet.

Efter det att pojken återhämtat sig

från denna fasansfulla upplevelse sa han till mannen;

 "Tack för att du räddade mitt liv".

Mannen tittade tillbaka in i pojkens ögon och sa;

"Det är OK grabben.  Men se till att ditt liv var värt att räddas".

Ur boken: sagt och sant

En liten fyraåring nekades vård trots att han kom akut till Hässleholms sjukhus med svår andnöd.

Utan att läkare kollade barnet svarade sköterskan att man inte tog emot barn och hänvisade till vårdcentralen där inte heller något hände förrän pojkens mormor hämtade en läkare trots att mamman bad om läkare direkt - vid ankomsten till vårdcentralen.

Det är sånt som bara inte får hända.

Ändå händer det - gång på gång i hela vårt avlånga land.

Vad är det som har hänt med sjukvården?

Visst måste vi ha förståelse för begränsade resurser- men ett barn med andnöd är något som alltid kan gå illa väldigt snabbt om barnet inte får adekvat vård.

Jag säger bara: Vilken tur att mormor var med.

Man får ju lite mera skinn på näsan med tiden.

Källa: Skånska Dagbladet

Första olyckorna som tros ha halkan som orsak har inträffat trots att vi bara hunnit halvvägs i oktober.

Så nu gäller det att vi tar det försiktigare och håller bra avstånd till den som kör framför oss.

Det är ju extra förrädiskt när vägarna fortfarande ser ut som sommarvägar.

Källa Svenska Dagbladet

............som jag längtar
till den nyskurade trappan

och trasmattan
med sin färggranna randning

.........till doften av kokkaffe
som slingrar sig
mellan pioner och rosland

........till ditt randiga förkläde
ditt skratt - ditt djupa allvar
och stilla humor

............som jag längtar
till detta
som inte längre är

Kaela

Klockan är till för människans skull, inte människan för klockans.

Okänd tänkare

Det är hur du sätter segel och inte hur vinden blåser som avgör din riktning i livet.
Randy Davis