Jag och mannen i mitt liv har varit på en lite märkligt namngiven föreläsning.

Som var så bra.

"Mitt mentala raffset" heter den.

För att förstå behöver man nästan lyssna på Fredrik Ekdalasom har en sida med samma namn på Facebook

Han drabbades för fem år sedan av Parkinssons sjukdom vid 45 års ålder-

Du kan också läsa  om Fredrik här

Beroende av dopamin i medicinform hela tiden.

Men han lyser av liv!

Du som har konto på Facebook kan ju gå in och titta om/när han kommer till din ort.

Om du inte har kontot så skriv på kommentar så kan jag kolla åt dig om du uppger vilken ort du bor på.

Jag fick massor av härlig underbar energi av denna föreläsningen.

Så stort att det alltid finns ljus och kärlek att tanka - någonstans!

Visst ska vi älska oss själva -  men framför allt ska vi älska andra - en stor del av Fredriks budskap, som jag verkligen delar!

 



Det som aldrig blev av

ansatser och avsikter

allt halvvägs

eller inte ens det

berg eller soptipp
 
tankar

med frö till handling

viljor

som rest sig och kroknat

föresatser

förlamade eller strypta

stormväg som ebbat ut

och blivit skum
 
allt det ofullbordade........

Kaela

En artikel om hur våra lagar skadar en mamma och hennes två söner.

Alla - varenda `människa i Sverige borde läsa detta.

Sunt förnuft- ett ord vi använder nu och då - men vad är det egentligen - eller rättare sagt - vad var det?

Har fått denna text i ett mail av min mejlkompis Ewa.

Hon har fått det från någon i sin dykarklupp - men ingen tycks säkert veta ursprunget.

"I dag sörjer vi en gammal kär vän som gått hädan, Sunt Förnuft, som varit
med oss i många år. Ingen är helt säker på hur gammal Sunt Förnuft
egentligen var eftersom födelsedata sedan länge förlorats efter en
omfattande byråkratisk utredning.

Sunt Förnuft kommer att bli ihågkommen för att ha skapat sådana värdefulla
uttryck som: "Det är klokt att gå in när det regnar", "Det är tidiga
fåglar som får den bästa masken", "Livet är inte alltid rättvist, och "det
KAN vara mitt fel".

Sunt Förnuft levde efter enkla, sunda ekonomiska regler: "Gör inte av med
mer pengar än du tjänar!" och trovärdiga stadgar: "Vuxna - inte barn - har
ansvaret."

Sunt Förnufts hälsa började försämras snabbt när välmenande men betungande regler sattes i system. "Rapportering av att en 6-årig pojke anklagats för sexuellt ofredande när han pussade en klasskamrat". "Tonåringar relegerade från skolan när de använde munvatten efter lunchen". "En lärare förlorade arbetet för att ha gett en bångstyrig elev en reprimand"
Allt detta försämrade Sunt Förnufts hälsa.

Sunt Förnuft tappade sedan fotfästet fullständigt när föräldrar attackerade
lärare för att de gjorde det jobb som de själva misslyckats med för att
skapa disciplin hos stökiga elever.

Läget förvärrades än mer när skolan tvingades ha föräldrars tillstånd för
att ge en elev solkräm eller huvudvärkstablett men förvägrades att meddela
föräldrar när en elev blev gravid och önskade abort.

Sunt Förnuft förlorade till sist livsviljan helt när kyrkorna blev
affärsdrivande och kriminella blev bättre omhändertagna än deras offer, och
blev helt ställd när man inte får försvara sig mot en inbrottstjuv i sitt
eget hem då tjuven kan stämma en för övervåld.

Sunt Förnuft gav slutligen upp och ville inte leva mer när en person inte
kunde förstå att en ångande kopp kaffe var het - spillde den i knäet - och
fick ett enormt skadestånd.

Sunt Förnuft som föregicks i döden av sina föräldrar,sanning och förtroende-
sin livspartner gott omdöme, dottern ansvar och sonen förnuft  - överlevdes av 4 styvbröder: "Jag vet mina rättigheter "Jag vill ha det nu!", "Det är nån annas fel" och "Jag är ett offer"."

 



Det är svårt att vara närstående till någon som drabbas av sjukdom eller funktionshinder.

Särskilt givetvis om man är en av personerna i en parrelation.

Partnerns sjukdom och funktionshinder begränsar också den som är frisk.

IMånga gånger blir man sin älskades vårdare.

I de fallen är det ofta så att även den som är "frisk" i relationen också hunnit bli gammal och har en hel del skröpligheter och tuffa utmaningar gällande sin egen hälsa.
Om inte annat så får den problem med hälsan.

Det är inte rimligt att den som är 80 år och mera ska ha 24 timmars tjänstgöring....varje dag. 
Tio timmar per månad har man rätt att få kostnadsfri avlösning för att uträtta egna läkar -tandläkar besök.

I många fall räcker det inte till ens det.

Man skulle ju behöva en dag i veckan för att också få hålla kvar lite socialt liv.

Otroliga summor sparar dessa närståendevårdare åt samhället varje år.

Ibland stupar de själva vilket kanske kunde undviktigt med bättre stöd.
I många fall blir dessa par helt lämnade även av vänner.
Det blir svårt att bjuda hem och omöjligt att gå bort till vänner.

Och dessutom är många vänner låsta av egen sjukdom eftersom de vanligen är i samma ålder.

När det istället är så att det är mitt i livet som en av de två som vandrar tillsammans drabbas blir det också svårt att vara närstående i en parrelation.

Kanske begränsas man av sin käras sjukdom eller funktionsnedsättning.

(Man ska egentligen inte säga funktionshinder utan istället använda  funktionsnedsättning eftersom hinder är ett negativt laddat ord och det gäller ju att inte ge en tråkig känsla om man ska orka se positivt på det som hänt.)

Jag börjar veta en del genom mitt eget funktionshinder.

Syn och hörsel  som försvinner i ungefär samma takt.

Den medicinska gåtan är väl inte riktigt löst.

Hörseln är tufft men är lättare att korrigera.

Synen är svårt.

Det jag kunde göra för ett halvår sedan ser jag inte att göra idag.

Jag skulle önska en samtalspartner - för min käre mest....jag har lättare eftersom jag genom föreningsliv möter andra drabbade.

Vi har turen att kunna prata mycket med varandra.

Och jag vet att hans känsla av hjälplöshet är svår för honom.
Och hans egen sorg anade jag när han häromdagen sa: "Snart kanske du inte ser mig alls."
Vi vet ju inte om det blir så - men vi ser försämringen.
Och vi har inte så lätt att trösta varandra.

Han känner också det där knasiga behovet av att vara extra snäll.

Inte bli irriterad på att jag  fumlar och tappar- går in i balkongdörren  som är helt i glas...för jag ser inte att den är stängd.

Vi har pratat mycket med varandra om att när man diagnosticeras med något som kommer att påverka, livet, vardagen och förhållandet så mycket borde man hänvisas till en samtalskontakt )som kan fungera både för var och en och för båda tillsammans.

Det skulle hjälpt oss oerhört mycket och säkert andra i vår situation.
Jag har faktiskt sett att väldigt många separationer sker i den situationen där den ena blir sjuk.

Och vad jag har förstått är det ofta den som drabbats som tar initiativet.

Det borde alla få hjälp att undvika!

Det finns många andra sjukdomar och funktionshinder som drabbar närstående.

Gäller att inte glömma att den som står bredvid kanske är den som behöver mest stöd.

     




I den ännu svarta morgonen är det runt 6 grader varmt. Men vi slipper regn idag om väderprofeterna har rätt.

Erling och Jarl har namnsdag.

Gratulerar er som bär något av de fina namnen så varmt.

Lika varmt gratulerar jag DIG som firar födelsedag idag!

Ta hand om dagen och gör något extra bra av den!

Många tema för dagen slåss om utrymmet idag: * Internationella dagen för begränsning av naturkatastrofer 
*Äpplemustens Dag   *  Internationella flickdage   *Internationella komma-ut-dagen.

* Erling är ett namn med nordiskt ursprung. Första delen av namnet är möjligtvis av en västgermansk form av ordet/titeln Jarl (jfr engelska motsvarigheten Earl) och namnet skulle då betyda Jarlason eller liknande.
Det har förekommit som förnamn i Sverige sedan 1200-talet, men var sällsynt fram till 1800-talet.
7 269 mäm heter Erling. Och 117 personer bär namnet som efternamn.

 ' Under vikingatiden var jarl en titel som betecknade en sorts högsta förtroendemän och som likställdes med bryte eller fogde. De kunde variera i tyngd beroende på vad de var satta att förvalta. Mellan titlarna jarl av Roden, jarl av Västergötland, och jarl av Svitjod var det stor skillnad.
3 518 män heter Jarl i vårt land. 1 898 personer bär namnet som efternamn.

 


Har mejlkontakt med en vän som bor långt ifrån numera.

Men en gång i tiden bodde vi i samma trappuppgång och hade daglig kontakt.

Hon skickade en lista som hon kallade "Öivsviktigt" och jag tycker en del saker är så kloka att jag gärna vill att DU ska få läsa dem också!

" *Omfamna kaos. Kaos är bara en slags organisation som vi inte förstår ännu.

*Sök blint. Om du alltid vet vad du letar efter blir du aldrig överraskad.

*Sitt mindre. När du rör kroppen, rör sig tankarna bättre.

*Skrota dåliga vanor. Fortsätter du göra som du alltid gjort, får du bara mer av samma.

*Ge bort det bästa. Dela med dig ditt bästa så kommer andra till dig med sitt.

*Släpp planer. Ge utrymme. Bara där det inte finns något kan något nytt uppstå.

Var god mot andra. I andras ögon tillhör du alltid “de andra”.

*Akta dig för de perfekta. Perfekta människor är rädda för misstag och bidrar därför mindre till utveckling.

Var lekfull. Lek som ett barn, men…..

*Fråga alla. En professor och en tonåring kan ha olika svar, men båda svaren beskriver 
världen och är en sanning.

*Titta upp från datorn. Den är nödvändig, men inte nödvändigtvis kreativ.

Ställ dumma frågor. Överraskande ofta uttrycker de något alla undrar över.

*Ta kritik på allvar. Det kan faktiskt ligga något i de synpunkter andra har.

*Sakta ner. Då får hjärnan tid att tänka, hjärtat tid att känna och själen tid att komma ikapp."

 
   

Många som mist enkär människa har tvingats uppleva  hur tyst det blir när ingen vågar prata om det som hänt.
Grannar och vänner kan till och med byta trottoar och titta båt ett annat håll vid spontana möten på stan. Kanske fö att de upplever det svårt att veta vad man ska säga.

Då gäller det att komma ihåg att det inte handlar så mycket om vad man säger.

Men det gäller att orka lyssna.

Jag har tänkt mycket på detta den sista tiden  eftersom jag har två vänner som befinner sig i sorg.

Båda talar om sitt behov av att bli bemötta som vanligt.

Och en av dem undrade häromdagen varför döden gör oss så handfallna.

Vi - de flesta av oss i alla fall - vet inte NÄR vi ska dö - men vi vet ATT vi alla en gång ska dö.

Att dö  - det är liksom ett nu som inte har något imorgon på jorden.

Och för dem som är kvar lyser platsen så tom.

Men man behöver prata om detta. 

Om tomheten - om sorgen.

Men för att prata behöver man lyssnare.

Om vi kunde omfatta Bo Setterlinds dikt som jag skriver ner här nedanför skulle vi tappa en hel del rädsla inför döden.

Att dö är inte som Du tror ibland
Att som en vrakdel spolas upp på land.
Att dö är något mer: att efter fullgjord färd
Förunnas att se in i nästa värld.
Bo Setterlind

Det är skilsmässan från dem vi älskar som är det svåra.
Den saknaden och den sorgen behöver vi få dela med oss av.

När en liten människa föds till denna värld ser vi det som ett under ett kärleksmirakel.. Vi firar livet!

När en människa dör - är det ofta i ensamhet. i bästa fall släktingar och vänner runt omkring.

Som vågar vara där.

Och också vågar prata, skratta och gråta..
Döden är lika naturlig som livet, den är e-precis som födelsen  en del av vårt liv.