Direktlänk till inlägg 1 december 2015
Frikostighet är ett av kärlekens ansikten.
Den ger, inte bara nätt och jämnt, utan mer än vad som behövs.
Om det ringde en person på vår dörr, uthungrad, våt av det kalla regnet, med sorg och förtvivlan i blickan - skulle vi då kunna gömma undan vår frikostighet och slänga personen utför trapporna - eller i allra bästa fall ge den ett par kronor.
Jag tror att det tvärtom skulle vara så att de flesta av oss bjöd in personen.
Gav den mat, en ren badhandduk och en hyfsat skön säng att sova i.
Godheten i oss skulle segra inför åsynen av vår utsatta medmänniska.
Instinktivt skulle vi vilja hjälpa.
Ändå är godheten mer än en instinkt.
Jag vill påstå att godheten egentligen är vår kärna.
Om ovanstående är något som är sant om oss.
Hur kan vi då stillatigande läsa den ena och den andra artikeln som pläderar för att vi måste stänga våra gränser.
Stänga för utsatta hungrande medmänniskor.
Vi är alla experter i att stänga av det vi inte har precis framför våra ögon - framför vår dörr-
Men det är just vid vår dörr de står - alla dessa som vi inte vill släppa in.
Mår vi bra när vi inser detta.
En sam är säker - vi mår betydligt bättre om vi protesterar på det sätt vi kan.
Nu har vintern kommit till Norrköping. Det var ett par tre år sedan vår stad vart klädd i vitt! Moses älskar det! Men jag är begränsat förtjust! Den enorma vitheten bländar mina få procent av syn så det blir tufft att vara ute. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|